Beredskapstiden i Gyljen

I går tillbringade jag några givande timmar hos Aina och Yngve Johansson tillsammans med Maj-Britt Rova. Intervjun kom framför allt att handla om 40-talet; om krigsåren som trots allt blev både ett ekonomiskt, socialt och även intellektuellt uppsving för Gyljen (eller, som Yngve uttryckte saken: ”Vi blev lite mindre bakom flötet”).

Den 1/9 1939 invaderade Tyskland Polen, och från detta datum räknas andra världskrigets början. Trots att Sverige aldrig deltog i andra världskriget som krigförande nation, hade det svenska försvaret under denna tid, ”beredskapstiden”, en ständig beredskap för att försvara landet mot eventuella fientliga anfall.

I början av juni 1940 kom beredskapssoldater från Hälsinge regemente till Gyljen. De hade anlänt med tåg till Morjärv, gick sedan längs dåvarande väg 98 upp till Gyljen och stationerade sig på olika platser längs med vägen; i privatbostäder och i tält. I början av september samma år, avlöstes Hälsingarna av Upplänningarna, som stannade tills i december. Hösten skall detta år ha varit mild och snöfattig. Därefter flyttade sig soldaterna till trakterna kring gränsen mot Finland.

En officer som bodde hos Sofia Bäckström kom en morgon ner i köket för att äta frukost. Han berättade då att han fått brev från sin fru, där hon varnat honom för att gå ut om kvällarna när björnarna kommer fram(!).

Anna Larsson, Aina Johanssons mor, tvättade skjortor åt militärerna, och fick 25 öre för varje tvättad skjorta. När hon sparat ihop till 17:50 köpte hon ett elektriskt strykjärn, som Aina fortfarande har kvar.

Då upplänningarna kom, kom också artister och uppträdde i Gyljens skola. Även Ulla Billquist uppträdde där. Bland de inkallade soldaterna fanns spelmän som träffades för att spela tillsammans om kvällarna. I sommarstugan på Back-gården samlades ungdomar från byn, och satt tätt tillsammans på diskbänken för att lyssna på låtar som ”Västkustvalsen” framförda på fiol, banjo och dragspel.

Tack vare beredskapssoldaternas marketenteri fick också Gyljenborna stifta bekantskap med tomater för första gången. Marketenteriet var inhyst i vedboden på Back-gården, och där låg tomaterna i en låda. De såg goda ut, tyckte barnen Aina, Märta, Bo-Gunnar och Rut. De samlade därför in och pantade tomflaskor, så att de fick pengar att köpa varsin tomat för. -Huva, vad dålig de smakade! säger Aina 70 år senare. Efter provsmakningen låg 4 tomater och guppade i sophinken.

Min Soldat

Text och Musik ”Jokern”, alias Nils Perne
Publicerad med tillstånd av Gehrmans Musikförlag,
Peter Magro

Min fästman han var modelejon, dandy, charmör,
kanhända för min skull jag är svag just därför
men nu är den tiden länge se´n förbi
Jag såg på hans fotografi

Hans skor är för stora och hans mössa för trångHans byxor för smala och hans rock är för lång
Men det gör detsamma för han är min soldatNågonstans i Sverige

Jag har sett på hans kort att han är oklippt och dan
Han rakar sig ej på flera veckor ibland
Men det gör detsamma för han är min soldat
Någonstans i Sverige

I givakt vi måste stå
Vi kvinnor små för våra gossar blå
som ligga här och där
i skogar och på skär

Han sa, den är ganska knapp den lönen vi får
Så vi kan nog inte ha nåt´t bröllop i år
Men det gör detsamma för han är min soldat
Någonstans i Sverige

Igår jag vid station
Min älskling, mötte han på permission
Vi åkte hem i bil
Han klädde sig civil
Se´n gick vi på dans, ett bord för två i alkov
Han sa inte mycket, han nicka, och sov
Men det gör detsamma för han är min soldat
Någonstans i Sverige

Annonser
Det här inlägget postades i 1940-tal och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s